lager@thermocell.se +46 0737103913    SE 

GLACER-metoden

Vid mera detaljerade beräkningar av fuktförhållanden i en byggnad används nästan alltid beräkningsprogram som baseras på den så kallade GLACER-metoden. Metoden kan vara lite svår att förstå och används därför mest hos ledande arkitekt- och ingenjörfirmor samt naturligtvis inom byggforskningen.

Det finns en rad kommersiellt tillgängliga beräkningsprogram som baseras på metoden. Enskilda program är mycket komplicerade och kan även ta med dynamiska förhållanden i beräkningen, men oftast utför programmen uteslutande stationära beräkningar. Stationära beräkningar kan betraktas som fullständigt tillräckliga, om man endast tillåter en marginal i beräkningarna i händelse av exempelvis extra byggfukt, år med osedvanliga fuktförhållanden osv.

GLACER-metoden/beräkrningsprogrammen har sin utgångspunkt i allmänt vedertagna och dokumenterade fysiska modeller för hur framför allt vattenånga uppför sig fysiskt.

Förhållanden som ingår i beräkningarna är bland annat:

  • Det välkända sambandet för hur mycket vattenånga luft innehåller som funktion av temperaturen och den relativa luftfuktigheten - härunder den övre gränsen för vatteninnehåll innan kondensation.
  • Byggnaderna ska kunna delas in i områden med en enhetlig uppdelning av de material som ingår - en vinkelrät skiktning av vattenångdiffusionsriktningen. Beräkningarna bör sedan genomföras för varje område med enhetlig skiktning.
  • Man antar, ofta worst case, förhållanden vidrörande årstidernas temperatur- och fuktförhållanden för inomhus- respektive utomhusklimatet. Man bör vidare beakta hur länge förhållandena gäller - alltså hur länge varar eventuella nedfuktnings- och upptorkningsperioder.
  • Med hjälp av 3) och värmeöverföringsresistensen för varje lager i förhållande till byggnadens sammanlagda värmeöverföringsresistens fastställs via en proportionalitetsberäkning temperaturskillnaden inom de enskilda lagren och därmed temperaturen mellan de enskilda lagren.
  • Med hjälp av 3) och de enskilda lagrens vattenångdiffusionsmotstånd i förhållande till byggnadens sammanlagda vattenångdiffusionsmotstånd beräknas skillnaden - också via en proportionalitetsberäkning - i vattenångans partialtryck i varje lager. På så sätt kan vattenångans partialtryck i mellanrummen mellan de enskilda lagren sättas i förhållande till det maximalt möjliga vattenångpartialtrycket vid den gällande temperaturen och den relativa luftfuktigheten fastställas. Ett värde högre än 100 % betyder naturligtvis kondensation.
  • I händelse av kondensation används data för de relevanta materialens egenskaper vid nedfuktning - härunder ned- och avfuktningsförhållanden - samt antagandena i 3) för att bestämma huruvida nedfuktningen är godtagbar.

GLACER-metoden är särskilt relevant vid mera detaljerade beräkningar av fuktförhållanden, när man önskar att använda konstruktioner som inte omedelbart uppfyller tumregeln om ett vattenångdiffusionsmotstånd på insidan av isoleringen som är 5 faktorer större än förhållandet på isoleringens yttersida.

Denne hjemmeside anvender cookies til at sikre, at du får den bedste oplevelse på siden. Læs mere her

Ok