SYNTETISK ISOLERING


Mineralull består av tunna oorganiska fibrer av glas eller sten.

Stenull eller rockwool tillverkas av smält sten som basalt och dolomit. Stenen omvandlas till lava genom att värmas till cirka 1600 grader. Detta sker genom att koks upphettas och med hjälp av syre når den nödvändiga temperaturen. Lavan som blir resultatet av upphettningen spinns därefter till en massa av fina, sammanflätade fibrer.

Stenull har ureamodifierat fenolharts och bakelit som bindemedel.

Vid produktion av glas används mer än 50% av återanvänt material som blandas med soda, dolomit, hartslim, kalk, och urea m.m. Detta blandas och värms upp till 1400 grader. Vid 1000 grader spinns glaset till långa trådar. Dess bindemedel är bakelit som består av fenol och formaldehyd.

Bindemedlen (mineralolja resp. paraffinolja) och dammbindningsoljorna ger goda tillväxtbetingelser för mikroorganismer. Detta gör att fuktskadad mineralull lätt kan leda till mögel- eller bakterietillväxt. Våt mineralull orsakar fara för tillväxt av mikroorganismer och isoleringen måste därför skyddas mot fukt under byggprocessen.

Vid upphettning till 160 grader sker en nedbrytning av bindemedlet, vilket gör att hälsoskadliga gaser utvecklas, sk monoisolyanater.

Mineralullstillverkningen är mycket energikrävande.

Mineralull kan vara irriterande vid exponering mot hud, slemhinnor och ögonen och man bör därför skydda sig under arbetet.

Enligt WHO var mineralull tidigare klassificerat i Grupp 2B – ”möjligen cancerframkallande”. De är nu klassificerade i Grupp 3 ”ämnen som inte är klassificerbara som hälsorisk för människor”, dvs. befriade från cancerklassificeringen. Omklassificeringen har sett med bakgrund av en undersökning som visar att det troligen inte finns något samband mellan exponering för mineralullsfibrer och lungcancer när man justerar med faktorer som rökning, sociala förhållanden och yrkesmässiga förhållanden. Klassificeringen är bland annat beroende på hur fibrerna tas upp och bryts ner i kroppen. Detta är i sin tur beroende på typen av fibrer och förhållandet mellan bredden och längden på fibrerna.

Numera ligger det på hantverkarnas/användarnas ansvar (ej tillverkarnas) att bevisa om det är skadligt eller ej att använda mineralull.

Det finns bevis för att tumörutveckling i djurstadier, men otillräckliga bevis på studier på människor. (Arbetsmiljöverket, 2005)

I ex. USA och Tyskland måste förpackningar med glasull förses med varningstext om att fibrerna visat sig framkalla cancer på försöksdjur och att det även kan finnas risk för människor.

Databasen Sundahus rekommenderar inte produkten Isover, p.g.a att den innehåller mer än 2% eller en okänd mängd av något eller några hälso- och/eller miljöfarliga ämnen . ( Bl.a Formaldehyd ) Produkten innehåller hälsofarliga ämnen i tillverkningsskedet och byggskedet. (sundahus 2010b).